Beskrivning
Sagt om Emma
Emma Furehill hade ett alldeles särskilt tilltal som kåsör. Hon skrev kort och med en lite halsbrytande och samtidigt elegant humor. Det var kåserier som lämpade sig förträffligt för högläsning. Under flera år hade hon vinjetten ”En smålandinnas memoarer” på Göteborgs-Postens Världens gång-sida. Där berättade hon små glimtar från en barndom som i hennes tappning tedde sig småländskt skimrande. Emma Furehill var – i positiv mening – en lite otidsenlig skribent. Hennes stil kunde ibland vara sirlig på ett sätt som var mycket ovanligt för hennes generation av skribenter.
Men framför allt är hennes kåserier fyllda av ett okuvligt glatt humör. Det är full fart och full energi från första till sista ordet.
Denna energi ter sig än mer okuvlig när hennes texter nu äntligen samlas i en volym.
Det var ett nöje och en ära att få vara Emma Furehills redaktör.
Kristian Wedel
Redaktör på Göteborgs-Postens Världens gång-sida.
Emma Furehill kom som en vårvind på GP:s kulturredaktion en dag och gjorde ett oförglömligt intryck. Så lång. Så glad. Så stora nyfikna ögon och så tacksam över att under en tid få vara en del av vår redaktion.
Jag var då redaktör för nyhetsarbetet på kultur & nöjesredaktionen och den som oftast hade en uppgift för Emma, coachade henne i skrivandet och smittades av hennes glada humör. Och humor. Det var lätt att vara runt henne. Energin och viljan att leverera fanns där varje stund, artiklar skrevs och publicerades och så var det den där lusten att spänna bågen lite till … Suget efter ett friare skrivande fångade jag upp genom att höra Emma berömma andra skribenter, krönikörer och kåsörer som hon uppskattade på tidningen. Att motivera henne till egna försök var den enklaste sak och hur det gick vet vi sedan länge.
Att på nytt få läsa Emmas betraktelser med småländsk klang och knorr gör mig innerligt glad.
Malin Clausson
Malin Clausson
journalist och författare
