Beskrivning
Även om influenserna fanns med redan på Ingmars allra första skiva (1977), så har det varit en ganska lång resa för att komma tillbaka till jazzen. Via 1970- och 80-talets pop- och rockskivor och 1990-talet, då han skrev flera musikmässor och fokuserade på det han kallar "bruksmusik" för kyrkan; psalmer och andra andliga sånger. Något han lämnade i och med sin förra skiva, "En sång som bara du kan sjunga" (2008). I och med skivan etablerades också det band som numera kallar sig St Johannes kapell. En både rutinerad och välutbildad samling musiker, som fått Ingmar att återfinna spelglädjen och bli "nyförälskad i musiken". Ingmar arbetar idag som präst i St Johannes församling i Stockholm och St Johannes kapell medverkar regelbundet i de musikmässor som sedan några år hålls varje torsdagskväll i kyrkan. Tillsammans har de i "Minnenas hus" skapat ett album som tar ytterligare ett steg mot ett mer renodlat jazzigt uttryck (även om popen fortfarande finns kvar här och var). Det är en på många sätt ljus och livsbejakande skiva, en skiva som sprudlar av spelglädje. Som skivans titel antyder är minnen och reflektioner över livet ett av skivans teman. Ett tema som fanns även på förra skivan, men som är ännu tydligare här. – Barndomens landskap påverkar hela livet, säger Ingmar. Det är dit vi återvänder i drömmar och dagdrömmar. I den vuxnes inre landskap finns mycket av barndomen, det är där vi hittar grundmönstret för hur vi tänker och reagerar.
