Beskrivning
Efter att ha haft en kort karriär som frontfigur i bandet Badmintons på åttiotalet, försvann Tomas Enochsson från rampljuset, men aldrig från musiken. Under många år drev han musikaffären Keyboard City och senare även distribution och försäljning av Nord keyboards både i Sverige och globalt. Men han slutade aldrig att skriva låtar. Med regelbundenhet har han rest till Nashville för att skriva tillsammans med olika låtskrivare och några av hans sånger har också spelats in av bland andra Totta Näslund och Björn Skifs. Med undantag för några inspelningar från en kort reunion med Badmintons 2011, blir det nu hösten 2018 som Tomas gör comeback som artist. Denna gång tillsammans med bandet Paradiset och en musik som mycket tydligt sugit åt sig dammet från Americana, samtidigt som Tomas slipat vidare på sitt textspråk. – Jag har skrivit sånger hela tiden sedan Badmintons, berättar Tomas. Och det har alltid funnits en gitarr i min närhet. Tomas tvekar lite till att använda ordet ”låt” om sina alster. Ibland slinker ordet ur honom, men han menar egentligen att ”sång” är ett bättre uttryck. Det antyder lite mer av hållbarhet och lite mindre av konsumtionsvara, vilket också är en riktig beskrivning av materialet han har spelat in på den nya skivan. – Det jag är allra mest glad och stolt över är mina nya texter och att musiken på den här skivan med Paradiset har landat i det Americana-sound jag älskar, säger Tomas. Det är precis så här jag vill att det ska låta idag – med pedal-steel och elgitarrer tillsammans med fioler, mandolin och akustiska gitarrer. – Inte riktigt som förr alltså, men det kanske har med åldern att göra, säger Tomas och skrattar. Arbetet med plattan har pågått lågintensivt sedan början av 2016, då Tomas först samlade ihop sångerna, några musiker och började repa för första gången på många år. Hösten 2016 gjordes merparten av inspelningarna och 2017 har ägnats åt mixning och mastering. Att skivan är en skapelse som ligger Tomas varmt om hjärtat är tydligt. Det finns ingen ekonomisk ambition bakom att ge ut den, poängterar han, men han har ändå en tydlig förhoppning om att skivan ska få betyda något för dem som lyssnar. – Det är en intressant tid vi lever i, reflekterar Tomas. Det pågår mycket väckelse i världen och faktiskt även i Sverige. Det är en ny ton och en ny ödmjukhet i relationen mellan kyrkan och samhället och det skeendet vill jag på något sätt vara en del i. Tomas berättar att han idag inte är aktivt delaktig i någon enskild kristen församling, men att han håller örat nära marken och uppfattar att det idag händer saker som inte har hänt på länge. – Vår uppgift som kristna är att avkoda var Guds ande verkar och att supporta det. Jag tror att jag söker efter mitt sammanhang och kan mina sånger på något sätt bli till nytta i den väckelse jag hoppas att de landar i så är jag mycket glad för det. Redan under Badmintons-tiden var det ofta Tomas texter som fick människor att både reagera och fastna för hans låtar. Där fanns en närvaro, en finess och en spets, som inte alltid var lika tydligt utvecklad hos samtida frikyrkliga band där den musikaliska och tekniska briljansen ofta hade högre prioritet. Kanske är det också så att Tomas idag har ett mindre belastat språk när det kommer till tro och kyrka, eftersom han inte rört sig uteslutande inom den sfären? – Jag tror att mitt språk är mindre präglat av kyrkliga termer men att det jag skriver är ändå väldigt tydligt färgat av min tro på Jesus. – På sätt och vis har mitt perspektiv kanske blivit mer av en betraktares observation än någon som beskriver något inifrån?
