Beskrivning
Med förluster och svår sjukdom nära inpå ville kören göra en skiva om den tröst vi längtar efter och behöver, i förhoppningen att musiken och orden kan trösta den som är tyngd av oro eller sorg. Musiken kan öppna in till den som hållit trösten ifrån sig. Körens spännvidd mellan visan, jazzen och den klassiska körsången hålls här medvetet i det lugna och meditativa, för att fungera i ett sjukrum eller för den egna stunden av eftertanke. I såväl psaltarpsalmernas och läsarsångernas välkända ord som i körmedlemmars egna formuleringar får vi ana tröstens ursprung: "Han som känner doften av din panna, som hör det glömda i din röst, hos honom får du vila och stanna, luta dig mot hans bröst" (spår nr 6).
